Väjern är en sväng.

På bussen dit snurrade frågorna. Vad är egentligen Väjern för ställe? Hur stort är det? Vilka bor där? Vad tycker människorna som bor där om Väjern? Vad saknas? Hur upplevs platsen beroende av väder? Kan man kanske bada under vistelsen? Vad kommer jag få för känsla när jag kliver av bussen?
Jag visste att det bor ca 659 personer i Väjern. Men inte att orten i stort sätt består av en stor sväng. Men trots att stället upplevdes som litet fanns där mycket att upptäcka.
Efter en ca 2,5 timmar lång bussresa var vi alltså framme. Kultursekreteraren i Sotenäs kommun mötte upp oss. Hon körde oss i bil från Väjerns början till slut, samt visade oss lite vad som fanns där i mellan. Hon berättade om den specifika platsen vi ska jobba med (en grusplan och ett badhus) och att folk i allmänhet mest kör förbi i sina bilar. Sedan körde hon oss till Kungshamn och till damen vi skulle bo hos.
Därefter började undersökandet. Vi cyklade tillbaka till vårt ställe, fotograferade, promenerade, luktade, kände, tittade och åt på ortens enda restaurang.
På kvällen träffade vi kultursekreteraren igen. Hon hade med sig kartor och broschyrer och vi ställde frågor till varandra alla tre. Innan jag somnade läste jag igenom kursuppgiften och informationen vi fått under kvällen. Tittade på kartor och funderade så det knakade. Vad kan man göra med platserna? Vad behövs? Vad förväntas?
Utmattad av allt tänkande och tittande somnade jag gott på övervåningen till caféet där vi bodde, till ljudet av ösregn.