Så hade vi ett par timmar kvar i Väjern. Denna dag skulle vi prata med folk som bor i och utanför Väjern, för att höra vad dom själva tycker om orten och vad som saknas där.
Vi promenerade dit igen och precis som igår var det relativt tomt på folk. Tyst och sömnigt. Oerhört lugnt...
Men efter en stund hade vi alla fall fått en pratstund med några stycken. Det visade sig att alla vi pratade med verkade ganska nöjda med sin ort och kunde inte komma på något särskilt man kunde göra med våra specifika platser. Men några förslag fick vi om förbättring. Bl.a.
• Att posten ska köra ut böcker från biblioteket i Kungshamn.
• En drive-in-bio på grusplanen.
• Fler affärer.
• En lekplats.
Dom var således nöjda med badhuset som det är. Någon hade önskemål om grusplanen och en annan hade tips om vad man kunde göra för övrigt.
Jag fick en känsla av att Väjern mestadels bebos av pensionärer eller möjligtvis äldre personer. Vet inte exakt vad känslan grundades på men det var så lugnt och oförändrat allting på något vis. Men detta skulle visa sig vara helt fel. På ca 2 år hade det byggts ca 13 nya villor enligt en kvinna vi pratade med och kultursekreteraren sa också att det är mycket unga familjer som flyttar till Väjern. Kanske skulle behovet av affärer bli större med åren trots allt? Kanske skulle Väjern som ett gammalt utdött fiskesamhälle utvecklas till en ort med både affärer och egen vårdcentral?
Trots att folk vi pratade med var relativt nöjda i allmänhet så kunde jag inte släppa grusplanen. Där finns en boulebana bredvid grusplanen där ett sällskap var i full färd med att spela dagen innan och min första tanke var då att här är man minsann påverkad av vädret. Där stod de under bar himmel med det stora havet ett stenkast ifrån. Så mycket himmel och så mycket grus… Man kanske skulle ge dem ett tak över sin bana, och gräs runtomkring? Då skulle även konstverket i sten en bit bort komma fram ur sin grusöken.
Funderade åter på badhuset. Kultursekreteraren hade visat oss en liten bänk som Väjern-invånarna själva hade ställt längst ut på bryggan utanför badhuset. Och en annan person berättade att man ibland kunde känna sig lite uttittad av folk när de vinterbadar från bryggan. Kanske kunde man göra något åt detta?
Packade ihop mina anteckningar, kartor och annat och gick mot busshållplatsen. Tillsammans med min reskamrat klev vi på bussen mot Göteborg igen. Ingen annan gick på, ingen gick av…
(Allting har en ände och Väjern den har två, grusplanen har ingen men den är glad ändå)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar