Efter att ha givit upp tanken på att inta Väjern funderade jag mycket på hur man kunde lösa brännbollsbiten. Tog med ett par kamrater till Heden för att fotografera och sedan photoshoppa in dom i Väjern. Men vid närmare eftertanke skulle ju hela idén med att inta Väjern då gå förlorad.
Vi slog i alla fall några bollar och åt pannkakor, vilket var hemskt trevligt.
Jag bestämde mig för att behålla brännboll som metafor men istället vända på allting och belysa hopplösheten med hela idén. Det hopplösa med Väjern i sig. Att man inte stannar utan åker förbi om ens det. Att Väjern till viss del består av en stor grusplätt som inte används. Åker man bil från Bovallstrand till Kungshamn är man förbi på ca 2 minuter så det gäller att vara beredd om man vill se Väjern. Det var det jag skulle jobba med!
Jag skulle förstärka min upplevelse av Väjern. Stället jag tycker om men som inte används, till min stora besvikelse…
Vi slog i alla fall några bollar och åt pannkakor, vilket var hemskt trevligt.
Jag bestämde mig för att behålla brännboll som metafor men istället vända på allting och belysa hopplösheten med hela idén. Det hopplösa med Väjern i sig. Att man inte stannar utan åker förbi om ens det. Att Väjern till viss del består av en stor grusplätt som inte används. Åker man bil från Bovallstrand till Kungshamn är man förbi på ca 2 minuter så det gäller att vara beredd om man vill se Väjern. Det var det jag skulle jobba med!
Jag skulle förstärka min upplevelse av Väjern. Stället jag tycker om men som inte används, till min stora besvikelse…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar